Sälja bilen: ordningen som sparar pengar

Innan du skriver något lägger du fram allt som hör till bilen. Det som saknas pressar priset — och mer än vad det kostar att skaffa. En servicebok som dyker upp vid försäljningen är värd flera hundra franc; en som ska skickas i efterhand är det inte.

Hitta fem till tio jämförbara bilar: samma modell, årsmodell plus minus ett år, mätarställning plus minus tjugotusen kilometer. Ta mittpriset i gruppen som utgångspunkt och justera uppåt eller nedåt för det som gör din bil bättre eller sämre.

Det vanligaste misstaget är en stor förhandlingsbuffert. Den hjälper inte, eftersom köpare filtrerar på prisgränser: den som sätter taket vid tiotusen ser inte ens en bil för 10 500. Fem procents buffert räcker.

Åtta till femton bilder i dagsljus: hela bilen runt om, interiören, bagageutrymmet och mätartavlan. Fotografera gärna felen också — det låter omvänt, men ger seriösare intresserade och sparar diskussionen vid visningen.

I texten kommer de hårda fakta först, sedan utrustningen, sedan skicket. Den som berömmer sin bil i tre meningar innan mätarställningen nämns blir förbibläddrad.

Dagsljus, en offentlig plats och handlingarna framme. Vid provkörningen ber du att få se körkortet och åker med. Kontrollera i förväg om din försäkring täcker provkörning av utomstående — hos många försäkringsbolag gör den det, men inte hos alla.

Skriftligt köpeavtal i två exemplar med chassinummer, mätarställning, datum, klockslag och klausulen ”såld i befintligt skick, med friskrivning från allt ansvar för fel”. Kända fel skrivs in ett och ett — friskrivningen gäller inte det du kände till och inte sa.

Pengar före nycklar, utan undantag. Låt banken räkna och kontrollera kontanter, eller vänta tills betalningen har kommit in. Ett betalningskvitto på köparens mobil är inte pengar.

Till sist: avregistrera bilen eller lämna över skyltarna, informera försäkringsbolaget och spara en kopia av avtalet. Så länge bilen är registrerad på dig är det också du som får den nya förarens böter.