COC-intyget saknas: vad importen då kostar

Intyget om överensstämmelse – på engelska Certificate of Conformity, därav COC – är tillverkarens försäkran om att just den här bilen motsvarar det europeiska typgodkännande som den tillverkades under. Det utfärdas en gång per bil och bär bilens chassinummer. Det är inget bevis på skicket: det som står där gäller skicket från fabrik, inte skicket efter tolv år.

Innehållsmässigt är det en tabell med numrerade fält, och numreringen är densamma i hela Europa. Därför kan en registreringsmyndighet i ett land läsa ett papper som har utfärdats i ett annat utan att kunna språket – värdet i fält 14 betyder samma sak överallt.

Det vanligaste fallet är banalt: intyget låg i bilpärmen och försvann hos den tredje ägaren. Många köpare har aldrig haft det i handen, eftersom det inte behövs för en registrering i det egna landet – det inhemska registreringsbeviset innehåller redan de relevanta uppgifterna.

Det andra fallet är mer grundläggande: det finns inget europeiskt typgodkännande för bilen, alltså kan det inte heller finnas något intyg om överensstämmelse. Det gäller bilar som har byggts för en annan marknad, småserier under gränsen för krav på typgodkännande, ombyggda bilar och allt som är äldre än det europeiska typgodkännandet för hela fordon.

Skillnaden mellan de två fallen avgör allt som följer. I det första fallet går papperet att beställa på nytt och importen förblir ett administrativt ärende. I det andra finns inget att beställa, och det som återstår är vägen via en enskild prövning.

Bara tillverkaren eller dennes utsedda nationella representant får utfärda COC-intyget. I praktiken går beställningen via märkets importör i respektive land eller via ett formulär på importörens webbplats. Det som behövs är chassinumret, i regel ett bevis på att du är behörig – köpeavtal eller registreringsbevis – och en fakturaadress.

Två saker är bra att veta. För det första kostar ett duplikat pengar, och beloppet bestäms av tillverkaren, inte av en myndighet; det skiljer sig avsevärt mellan märkena. För det andra tar det tid. Som storleksordning bör du räkna med flera veckor, för äldre bilar och för märken utan eget bolag i landet snarare längre.

Beställningen är skälet till att importer blir stående. Den som tar hem bilen, avregistrerar den och först då märker att COC-intyget saknas har en bil utan registreringsskyltar på gården och får vänta. Omvänt kostar det ingenting att lägga beställningen redan medan man fortfarande förhandlar.

Där ett fullständigt COC-intyg inte längre går att få utfärdar vissa tillverkare en databekräftelse: ett skriftligt besked om de tekniska värdena för den konkreta bilen, kopplat till chassinumret. Den är inget intyg om överensstämmelse och ersätter det inte juridiskt, men den ger besiktningsorganet de siffror som annars saknas.

För en registrering i Tyskland är det skillnaden mellan en Vollabnahme (fullständig besiktning av den enskilda bilen) där allt måste mätas och en där tillverkarens uppgifter kan användas. I det andra fallet förblir arbetet överskådligt. Fråga besiktningsorganet före besöket vilka underlag det godtar – svaret skiljer sig från bil till bil.

I Tyskland ersätts det saknade typgodkännandet av en Vollabnahme enligt § 21 StVZO. En sakkunnig från ett besiktningsorgan – TÜV, DEKRA, GTÜ eller KÜS – går igenom bilen fullständigt och utfärdar ett utlåtande som registreringsmyndigheten sedan registrerar bilen med. Vad som kontrolleras beror på vilka uppgifter som är styrkta och vilka som måste mätas.

I Schweiz kräver det kantonala Strassenverkehrsamt (vägtrafikmyndigheten) ett enskilt utlåtande (Einzelgutachten) när typgodkännande saknas, särskilt för avgaser och buller. Mekanismen är densamma: det som inte finns som tillverkaruppgift måste fastställas på bilen, och det är den delen som kostar tid och pengar.

Inget av förfarandena slutar nödvändigtvis med en registrering. Om bilen inte uppfyller ett föreskrivet krav och det inte går att åtgärda i efterhand, blir det inga registreringsskyltar – och en bil som inte kan registreras i mottagarlandet går inte heller att sälja där.

Att nämna ett belopp vore oseriöst, eftersom besiktningsorganen själva sätter sina avgifter och arbetet varierar kraftigt från bil till bil. Det enda som går att lita på är storleksordningen och fördelningen: en Vollabnahme kostar flera gånger så mycket som en vanlig Hauptuntersuchung (den tyska kontrollbesiktningen), och varje ytterligare utlåtande som behövs kommer ovanpå.

Som storleksordning: med fullständiga papper står en EU-import på egna skyltar inom en till två veckor från hemtransporten. Med nybeställt COC-intyg och en efterföljande Vollabnahme blir det snarare sex till tolv veckor. Det är erfarenhetsvärden för normalfallet, inga löften – en följdfråga från den sakkunnige kan skjuta upp all planering med veckor.

Tiden är i det här fallet ingen mjuk faktor. En bil som väntar i tre månader kostar försäkring och parkeringsplats, fortsätter att tappa i värde och binder pengar som kunde göra nytta någon annanstans. Den som räknar på importen bör föra upp de här månaderna som en post och inte som en olägenhet.

Allt ovan kan kortas ner med fyra frågor i telefon, och de kostar ingenting. Ställ dem innan du åker dit, och be om svaren skriftligt – ett meddelande med foto av dokumenten räcker.