Diesel, bensin eller el – kalkylen

Innan du väljer drivmedel behöver du dina egna siffror. De står i serviceboken och i det senaste besiktningsprotokollet – mätarställningen delad med antalet år sedan första registreringen ger din faktiska årliga körsträcka, och den är för de flesta lägre än de tror.

Dieseln drar mindre, kostar mer att köpa och är dyrare att underhålla – partikelfilter, avgasåterföring och insprutningsteknik är poster som en bensinbil inte har. Merkostnaden tjänar den bara in genom att köras långt. Som tumregel har det i åratal gällt en gräns kring tjugotusen kilometer per år; under den lönar den sig sällan.

Den andra punkten är körprofilen. En diesel som mest körs korta sträckor får aldrig partikelfiltret ordentligt rent – regenereringen kräver driftstemperatur under en längre tid. En stadsdiesel är därför inte bara oekonomisk utan också känslig för fel.

Den avgörande frågan är inte räckvidden utan laddmöjligheten. Den som kan ladda hemma betalar hushållspriset för el och kör mycket billigt. Den som helt är hänvisad till offentliga snabbladdare betalar flera gånger så mycket – och kalkylen ser helt annorlunda ut.

Vid köp av en begagnad bil tillkommer en andra faktor: batteriets skick. Det är den viktigaste enskilda värdefaktorn och går att läsa av. En bil utan belägg för batteriets skick köper du på vinst och förlust – och det när det gäller bilens dyraste komponent.

De flesta jämförelser ställer förbrukning mot förbrukning och slutar där. Posterna som faktiskt gör skillnaden står längre ner i kalkylen.

En fullhybrid utan laddkontakt är snål i stadstrafik och behöver ingen laddinfrastruktur – för korta sträckor ofta det förnuftigaste valet. En laddhybrid däremot lönar sig bara om den faktiskt laddas regelbundet; oladdad kör den runt med ett tungt batteri och drar mer än en jämförbar bensinbil.