Hoppa till innehållet
Tillbaka till guiderna

Köpa

Begagnad bil i Spanien: transferencia, skatt, miljömärke

6 min lästid

Ett begagnatköp i Spanien består av två förlopp som lätt blandas ihop: ägarbytet hos trafikmyndigheten och skatten som regionen tar ut på köpet. Därtill kommer en rapport som vem som helst kan hämta och ett klistermärke som i vissa städer är med och avgör värdet.

Köpeavtal och transferencia

Grunden är köpeavtalet (contrato de compraventa) med legitimationsuppgifter för båda sidor — DNI eller NIE —, registreringsnummer, chassinummer, pris, datum och klockslag. DGT, den spanska trafikmyndigheten, tillhandahåller en mall som man kan använda men inte måste. Det som överlämnas är registreringsbeviset (permiso de circulación), det tekniska kortet (tarjeta ITV eller ficha técnica) med giltig ITV, den spanska fordonsbesiktningen, och som regel kvittot på kommunens fordonsskatt (IVTM) för innevarande år.

Ägarbytet till köparen, transferencia eller cambio de titularidad, ansöker köparen om inom en fastställd frist hos DGT: med bokad tid (cita previa) hos Jefatura Provincial de Tráfico, den provinsiella trafikmyndighetens kontor, beroende på fallet elektroniskt via Sede Electrónica med digital identifiering, eller via en gestoría (ärendebyrå). DGT tar ut sin avgift och kräver avtalet och beviset att överlåtelseskatten har deklarerats. Därefter utfärdar den ett nytt permiso de circulación på köparen.

Säljaren har ett eget skydd: säljaren kan själv anmäla försäljningen till DGT (notificación de venta), med avtal och köparens uppgifter. Därmed är det dokumenterat från när bilen inte längre tillhör säljaren, även om köparen drar ut på ägarbytet. Som köpare bör du veta att den här anmälan finns: en säljare som gör den förlitar sig inte på dig, och det har säljaren full rätt att göra.

Skatten på köpet

Köper du av en privatperson uppstår överlåtelseskatten, Impuesto sobre Transmisiones Patrimoniales, kort ITP. Den drabbar köparen, och den är de autonoma regionernas sak: varje region fastställer sin skattesats själv, en del med egna regler för äldre bilar. Avgörande är den region där köparen har sin hemvist.

Den beräknas inte helt enkelt på köpeskillingen. Det spanska finansministeriet publicerar tabeller med officiella genomsnittsvärden per modell, som sätts ned efter bilens ålder; det högre av tabellvärdet och priset läggs till grund. En billigt köpt bil beskattas därför inte lägre, och ett avtal med för lågt pris sparar ingenting.

Skatten deklareras och betalas hos regionens skatteförvaltning, allt oftare elektroniskt; beviset lämnar köparen in vid transferencian. Många regioner erbjuder en kalkylator där du utifrån märke, modell och första registrering tar fram det värde som räknas — räkna före köpet, inte efteråt. Köper du av en handlare som redovisar moms uppstår ITP som regel inte; beskattningen sker då via handlaren.

DGT:s fordonsrapport

DGT ger ut en fordonsrapport för varje registreringsnummer (informe de vehículo), som vem som helst kan hämta mot en avgift via Sede Electrónica, också utan ägarens samtycke. Den finns i flera versioner; för ett köp är den fullständiga rapporten (informe completo) den rätta.

Rapporten är ett verktyg för dig, inget bevismaterial från säljaren. En rapport som säljaren skickar dig som fil tror du bara på i den mån du själv har hämtat den — med det registreringsnummer du har sett på bilen.

Dess gränser är desamma som hos varje register: en olycka som har reparerats utan anmälan står inte med, och mätarställningarna kommer bara från ITV-tillfällena. Ett äganderättsförbehåll är dessutom inskrivet i Registro de Bienes Muebles; för en bil som har varit finansierad lönar det sig att fråga även där. I själva rapporten står det som förts i DGT:s register och anmälts dit:

  • Antalet tidigare ägare och registreringsuppgifterna.
  • Belastningar: utmätningar (embargos), spärrar (precintos) och förfoganderestriktioner, till exempel ett äganderättsförbehåll från en finansiering (reserva de dominio).
  • ITV-tillfällena med resultat och den mätarställning som lästes av då.
  • Om bilen är tillfälligt eller slutgiltigt avregistrerad (baja).
  • Öppna återkallelser, i den mån de är anmälda.

NIE och hemvist

Som utlänning behöver du för transferencian ett Número de Identidad de Extranjero, kort NIE (spanskt identitetsnummer för utlänningar). Utan det tar DGT inte emot någon ansökan i ditt namn, och även deklarationen av ITP går via det.

NIE finns också för dem som inte är bosatta i Spanien; det ansöks hos polisens behöriga kontor i Spanien eller via ett spanskt konsulat. Det tar tid, och tiderna är knappa i vissa provinser. Den som vill köpa i Spanien ansöker därför om numret före sökandet och inte först när rätt bil har hittats.

NIE ersätter ingen hemvist. DGT för varje bil med en adress i Spanien, dit beslut och böter skickas, och kommunen för den adressen tar ut IVTM. Den som inte har någon spansk adress och inte vill använda bilen i Spanien bör inte alls sträva efter en transferencia i eget namn utan ta vägen över exporten — mer om det nedan.

Miljömärket och vad det ändrar i priset

I Spanien är ett klistermärke med och avgör var en bil får köra. Det får effekt via miljözonerna (zonas de bajas emisiones), som större kommuner måste inrätta. Vilka klasser som får köra in i vilken zon, vid vilka tider och från när, bestämmer varje stad själv, och reglerna skärps stegvis. En bil utan märke går därför knappast längre att använda på ett vettigt sätt i en stad med sträng zon, i en liten kommun utan zon däremot utan begränsning.

Just det ändrar priset. Där strikta zoner gäller är bilar utan märke eller med B svårare att sälja och motsvarande billigare; en C-diesel eller en ECO-hybrid behåller sitt värde bättre där. Den som köper i Spanien räknar därför inte bara med nyttan i dag utan med återförsäljningen om några år — och frågar kommunen där han eller hon bor om dess tidsplan. För en köpare som exporterar betyder märket däremot ingenting: miljözonerna i mottagarlandet följer landets eget system och avgasnormen i papperen, inte det spanska klistermärket.

Klassen tilldelas av DGT, synlig som ett färgat klistermärke (distintivo ambiental). Den följer av drivlina och avgasnorm och står i registret; den går att slå upp med registreringsnumret på DGT:s webbplats. Nivåerna:

  • 0 Emisiones (blå): elfordon, bränslecellsfordon och laddhybrider med tillräcklig elektrisk räckvidd.
  • ECO: övriga hybrider samt gasdrivna fordon som uppfyller avgaskraven.
  • C (grön): bensinbilar från och med Euro 4, dieselbilar från och med Euro 6.
  • B (gul): bensinbilar enligt Euro 3, dieselbilar enligt Euro 4 och 5.
  • Inget märke: äldre fordon som ligger under dessa normer.

Köpa för att exportera

Ska bilen lämna Spanien finns två vägar. Den första: du låter först skriva över den på dig och avregistrerar den sedan för export. Det förutsätter NIE, spansk adress och ITP och är bara meningsfullt om du ändå vill använda bilen en tid i Spanien.

Den andra, vanliga vägen: säljaren ansöker efter försäljningen själv om slutgiltig avregistrering på grund av förflyttning till ett annat land (baja definitiva por traslado a otro país). DGT noterar avregistreringen på permiso de circulación, och bilen lämnar det spanska registret. Köparen tar med sig permiso och tekniskt kort och låter registrera bilen i sitt land. Om en överlåtelseskatt uppstår i det fallet reder du ut i förväg med regionens skatteförvaltning — frågan hör hemma före handslaget.

I avtalet står då uttryckligen att säljaren ansöker om baja, till när, och att säljaren lämnar dig beviset. För resan över gränsen finns spanska tillfälliga skyltar, vars villkor Jefatura anger; ofta enklare är en biltrailer eller en tillfällig transportskylt från ditt eget land, om den utfärdas för en bil som befinner sig utomlands.

Framför allt: fråga före köpet din egen registreringsmyndighet vilka spanska handlingar den vill se. Det europeiska intyget om överensstämmelse (COC) hör nästan alltid dit. Saknas det går det att beställa i efterhand hos tillverkaren — bara inte den dag du står med bilen inför myndigheten.

Matchande bilar i lager

Fler artiklar