Mildhybrid, fullhybrid, laddhybrid — skillnaden

Varje hybrid har en förbränningsmotor, en elmaskin och ett energilager. Och alla utnyttjar samma grundtanke: bromsenergi, som annars försvinner som värme i skivorna, förs via elmaskinen tillbaka till lagret och används senare för att köra. Det är den enda punkt där hybrider verkligen vinner energi — allt annat är förskjutning.

Den andra gemensamma fördelen är arbetspunkten. En förbränningsmotor arbetar effektivt bara inom ett smalt område av varvtal och belastning; i stadstrafik befinner den sig sällan där. En elmaskin kan tvinga in motorn i det området genom att ta över belastningstoppar eller leda bort överskott. Därför sparar hybrider mest i stadstrafik och minst på motorväg.

Olika är hur stor elmaskinen är, hur mycket energi lagret rymmer och om det kan laddas utifrån. Allt annat hänger på just det.

Mildhybriden ersätter generator och startmotor med en enda elmaskin, oftast på ett eget 48-voltsnät med ett litet batteri. Den sitter på drivremmen eller mellan motor och växellåda. Avgörande är vad den inte kan: en mildhybrid kör inte på el. Den har varken effekten eller den lagrade energin för det.

Vad den kan är trefaldigt. Den återvinner energi vid bromsning och utrullning, den hjälper motorn vid start och acceleration med en kort kick, och den möjliggör segling: vid konstant fart utan effektbehov stängs motorn av medan elförsörjningen i bilen fortsätter. Starten därefter är så snabb och tyst att föraren knappt märker den.

Besparingen är verklig men liten — ett lågt ensiffrigt procenttal i förbrukning, mest i stads- och landsvägskörning. Däremot är merarbetet litet, vikten stiger knappt och det finns inget lager som kan åldras dyrt. Som begagnad bil är en mildhybrid tekniskt nästan lika okomplicerad som en ren förbränningsbil.

Fullhybriden har en betydligt större elmaskin — ofta två — och ett lager i storleksordningen en till två kilowattimmar. Därmed kan den köra korta sträckor helt på el: starta, krypa i kö, rulla genom en 30-zon. Laddningen sker uteslutande från bromsenergi och från förbränningsmotorn; någon laddkontakt finns inte.

Den vanliga konstruktionen skiljer varvtal och vridmoment från hjulen via en planetväxel, så att förbränningsmotorn kan gå i sitt gynnsammaste område oberoende av körhastigheten. Det förklarar också det karakteristiska ljudet vid acceleration: motorvarvtalet följer effektbehovet, inte hastigheten.

Vinsten i stadstrafik är betydande, eftersom man där hela tiden bromsar och startar. På motorvägen krymper den till nästan ingenting: vid konstant fart bromsas det inte, så det finns inget att återvinna, och den extra vikten måste släpas med. Den som mest kör motorväg köper med en fullhybrid framför allt komfort och lugn gång, inte förbrukning.

Laddhybriden har samma uppbyggnad som en fullhybrid, men ett lager som är tio gånger större eller mer, och ett uttag via vilket den laddas utifrån. Därmed kör den en betydande sträcka helt på el — tillräckligt för de flesta vardagsresor — och har för allt annat en fullvärdig förbränningsmotor ombord.

På pappret är det det bästa av två världar. I praktiken hänger allt på ett villkor: den måste laddas. En laddhybrid som aldrig hänger i kabeln är en förbränningsbil som kör runt med flera hundra kilo batteri och elmaskin — och förbrukar följaktligen mer än samma modell utan hybriddrift. Det är inget ovanligt undantag; det är det vanligaste mönstret hos bilar som gått som tjänstebil.

Därav följer den enda rimliga köpregeln för den här konstruktionen: en laddhybrid lönar sig om du laddar hemma eller på jobbet och dina dagliga sträckor till övervägande del ryms inom elräckvidden. Saknas ett av de två villkoren är en fullhybrid det ärligare valet och en ren elbil det mer konsekventa.

Konstruktionen i sig säger ingenting; först körprofilen gör det till en räkning. Fyra profiler täcker de flesta fall:

Viktigt är ärligheten mot sig själv. Med profilen avses de senaste tolv månaderna, inte den man föreställer sig för de kommande — semesterresan som görs två gånger om året förskjuter inte räkningen.

Varje hybrid bär två drivsystem. Hos mildhybriden märks det knappt i vikten, hos fullhybriden märkbart, hos laddhybriden tydligt. Mer massa betyder mer energi för att accelerera, mer rullmotstånd, mer slitage på däck och bromsar och i många fall lägre lastförmåga. Hos en kombi som fullastad åker på semester är lastförmågan den siffra man läser på i förväg.

Komplexitet är den andra räkningen. Två drivsystem betyder två kylkretsar, en kraftelektronik, ett högvoltsnät och ett styrsystem som samordnar båda. Däremot faller startmotor och generator bort, och bromsarna håller längre eftersom en stor del av retardationen sker elektriskt — vilket dock leder till att skivorna hellre rostar än slits. Vid provkörningen hör därför en kraftig inbromsning till.

Hos mildhybriden är 48-voltsbatteriet litet och i förhållande till bilens värde billigt att byta. Hos fullhybriden är lagret större, men fortfarande överskådligt, och det hålls av driftsstrategin i ett snävt laddningsfönster, vilket skonar det. Hos laddhybriden är lagret bilens dyraste enskilda post, och dess skick bör kontrolleras som hos en elbil.

Två frågor till förra ägaren av en laddhybrid säger mer än varje broschyruppgift: hur ofta laddades den, och var? En bil som hängde vid den egna laddboxen varje kväll har ett annat förbrukningsförlopp än en vars laddkabel fortfarande ligger originalförpackad i bagageutrymmet. Laddkabeln är därvid en användbar ledtråd.

Och upplysningen som ofta saknas: även fullhybrider och laddhybrider har i regel en egen, längre garanti på högvoltslagret, som hänger på tid och körsträcka och som vanligen löper vidare vid ägarbyte. Hur länge den ännu löper hör hemma i prisförhandlingen.

Innan du bestämmer dig för en konstruktion, anteckna dina resor i en vecka: längd, omgivning, tempo. Därefter är valet gjort på tio minuter, eftersom räkningen nästan går ihop av sig själv — större andel stadskörning talar för fullhybriden, ett eluttag vid parkeringsplatsen plus korta vardagsresor för laddhybriden, en hög andel motorväg mot båda.

Och om svaret blir att nästan alla resor är korta och att det finns en laddmöjlighet, då är den konsekventa fortsättningen på räkningen inte en hybrid utan en elbil. Hybriden är rätt val för alla där just ett av de två villkoren saknas.