Hoppa till innehållet
Tillbaka till guiderna

Juridik

Tullanmälan för bilen: vem fyller i vad och när

9 min lästid

De flesta köpare tänker på gränsen som en enda formalitet och står sedan inför två förfaranden i två stater med två ansvarsområden. Den här texten reder ut vem som är deklarant vid vilket steg, vilka uppgifter som krävs och vad du till slut måste ha i handen.

Två anmälningar, inte en

Lämnar en bil den inre marknaden anmäls den för export i avgångsstaten och för import i bestämmelsestaten. Det är två skilda förfaranden hos två olika förvaltningar som inte vet något om varandra, förutom att de båda avser samma bil. Den som ordnar det ena och glömmer det andra har inte ett halvt förfarande utan två problem.

Exportanmälan intresserar köparen oftast av en enda orsak: Av den uppstår beviset med vilket en handlare kan få momsen återbetald. Att tala om skatten utan export är meningslöst, och utan bekräftelse vid gränsövergången finns ingen export som någon kan styrka.

Importanmälan är däremot steget utan vilket bilen inte registreras i mottagarlandet. Den ger det dokument som registreringsmyndigheten vill se. Inom den inre marknaden faller båda förfarandena bort; då är förflyttningen formlös, och den här texten rör dig inte.

Vem som är deklarant och vad det innebär

Deklarant är den som lämnar anmälan i eget namn — och därmed svarar för att den är riktig. Det är ingen formalitet: Visar det sig senare att det angivna värdet var för lågt eller vikten fel vänder sig förvaltningen till deklaranten och inte till säljaren utomlands.

Vid en privatimport är det i regel du själv. Anmäler du för någon annan — för partnern, föräldrarna, en bekant — behöver du en skriftlig fullmakt för det, och frågan på vem bilen senare ska registreras bör ha samma svar som frågan vem som har lämnat anmälan.

Eftersom ansvaret ligger hos deklaranten gäller en enkel regel för värdeangivelsen: Det som anges är det som faktiskt har betalats, styrkt med avtal och betalningsbevis. Ett lågt satt värde sparar en överskådlig summa och skapar en risk som står i orimligt förhållande till den.

Exporten från EU-staten

Exportanmälan lämnas inom EU elektroniskt, hos det exporttullkontor som är behörigt för orten. Den ger ett ärendenummer som följer bilen genom förfarandet. Vid gränsövergången bekräftar utgångstullkontoret att varan faktiskt har lämnat tullområdet — och först den bekräftelsen är det underlag som en handlare väntar på.

Under ett värde som tullförvaltningen fastställer är en muntlig anmälan föreskriven. För bilar tillämpas det sällan, eftersom deras värde vanligtvis ligger över. Vilken väg som gäller i ditt fall berättar tullkontoret vid gränsövergången — i ett samtal som alltid lönar sig.

Praktiskt tar vid handlarköp ofta säljaren eller en tjänsteleverantör som säljaren har anlitat hand om exportanmälan, eftersom säljaren behöver beviset för sin egen bokföring. Vid köp från en privatperson finns ingen som gör det — då är det du, eller så sker det inte.

Importen: var anmälan lämnas

Anmälan lämnas vid inresan, vid en bemannad tullstation, med bilen på plats. För Schweiz är det Bundesamt für Zoll und Grenzsicherheit (BAZG, den schweiziska tull- och gränssäkerhetsmyndigheten) som är ansvarig; den driver ett elektroniskt anmälningssystem, och privatpersoner lämnar anmälan vid luckan på tullstationen. Vilka stationer som är bemannade när skiljer sig avsevärt, och mindre övergångar går inte att nå hela tiden.

Frågan om tidpunkt avgör hela dagen. En bil som kommer in på kvällen eller en söndag över en obemannad gräns är inte anmäld, och efterförtullning är ett eget förfarande som kostar mer tid än någon omväg till en bemannad station. Den som kör själv planerar ankomsten till tullstationen och lägger upphämtningen hos säljaren efter det.

Kör en spedition tar dess tulldeklarant hand om anmälan. Det är bekvämt och ändrar inget i ansvaret för uppgifterna — underlagen som tulldeklaranten arbetar utifrån kommer från dig.

Uppgifterna som anmälan består av

En tullanmälan beskriver en vara så att avgifterna kan räknas ut av den. För en bil betyder det: Vad är det, vem äger den, vad är den värd, vad väger den och varifrån kommer den. Den som har underlagen till de fem punkterna i ordning med sig är klar på en halvtimme.

Tulltaxenumret är punkten där privatpersoner oftast kör fast. Det framgår av drivlinetyp och slagvolym och inte av modellnamnet; tjänstemannen fastställer det tillsammans med dig utifrån fordonshandlingarna. Förbereda kan man det inte, ta med behöver man bara handlingarna som det följer av.

  • Chassinumret samt märke, typ och första registrering — bilens identitet.
  • Tulltaxenumret som bilen faller under. Det hänger på drivlinetyp och slagvolym och inte på modellnamnet.
  • Värdet, styrkt med köpeavtal eller faktura och betalningsbevis.
  • Transportkostnaderna fram till bestämmelseorten, där bilen inte kördes själv.
  • Vikten enligt fordonshandlingarna. Den ska stå i anmälan, även om Schweiz sedan den 1 januari 2024 inte längre tar ut någon tull på bilar.
  • Uppgifter om drivlinan och avgasutsläppen, där en avgift knyter an till det.
  • Deklarantens namn och adress samt fullmakten, om anmälan lämnas för någon annan.

Vad avgifterna beräknas på

Här står medvetet ingen siffra. Satser ändras genom en förordning som ingen märker, och en föråldrad siffra i en guide är värre än ingen alls — läsaren räknar med den och hamnar fel. Det som i praktiken aldrig ändras är beräkningsgrunden, och med den räknar man rätt med dagens sats.

För importen till Schweiz gäller den ordning som också står i länderguiden: Tull tas sedan den 1 januari 2024 inte längre ut på bilar, Automobilsteuer (den särskilda bilskatten vid import) beräknas på bilens värde, och Einfuhrsteuer (importmomsen) på värdet plus Automobilsteuer och transportkostnader fram till bestämmelseorten i Schweiz. Det sista beloppet innehåller alltså redan Automobilsteuer — därför underskattar ett schablonpåslag på köpesumman regelmässigt resultatet.

De gällande satserna publiceras av respektive tullförvaltning, för Schweiz BAZG. Fråga dem innan du bjuder, inte efter att du har skrivit under — upplysningen är kostnadsfri och tar längre tid än den uträkning du gör med den.

När en tjänsteleverantör anmäler

Speditörer och tulldeklaranter kan uppträda i två roller. Som direkt ombud agerar de i ditt namn och för din räkning: Du förblir deklarant och bär ansvaret. Som indirekt ombud agerar de i eget namn för din räkning — då är de medansvariga, och det slår igenom i deras pris.

För en privatperson med en bil lönar sig en tjänsteleverantör sällan, eftersom förfarandet vid luckan är överskådligt. Den lönar sig när bilen transporteras, när flera bilar kommer samtidigt eller när en konstellation är ovanlig — flyttgods, arv, en bil utan vanliga handlingar.

I varje fall gäller: Underlagen kommer från dig, och uppgifterna stämmer eller stämmer inte. En tjänsteleverantör kontrollerar inte om ditt köpeavtal anger det faktiska priset; leverantören för in det som läggs fram.

Vad du till slut håller i handen

I slutet av importen står ett beslut som anger de uttagna avgifterna — i Schweiz Veranlagungsverfügung (beskattningsbeslutet), i andra stater motsvarande handling. Det är inget kvitto för pärmen utan förutsättningen för nästa steg: Utan det här dokumentet tar registreringsmyndigheten inte emot bilen.

Vid det här papperet hänger dessutom en frist inom vilken bilen måste vara registrerad. Den är skälet till att hela importen har den ordning den har: Den som förtullar bilen innan det finns en tid hos registreringsmyndigheten bränner upp fristen i väntrummet. Ordna tiden innan du kör över gränsen.

Kontrollera beslutet medan du fortfarande står vid luckan. Chassinummer, värde, vikt och ditt namn måste stämma — en omkastad siffra i chassinumret upptäcks först hos registreringsmyndigheten, och då är du tvåhundra kilometer bort.

Om något var fel

En anmälan kan rättas, och ett beslut kan överklagas. Båda har en frist, båda kräver ett underlag, och båda går via den förvaltning som har meddelat beslutet. Den som upptäcker att ett värde har förts över fel eller att vikten inte motsvarar fordonshandlingen hör av sig omedelbart — ingenting rättar sig självt.

Det vanligaste fallet är ofarligt men ändå besvärligt: Det angivna värdet innehåller transportkostnader som aldrig uppstod, eller så saknas sådana som uppstod. Båda går att klara upp med underlagen. Det sällsyntare och allvarligare fallet är ett värde som medvetet har satts för lågt — där handlar det inte längre om en rättelse utan om ett förfarande.

Därför det råd som den här texten började med: Ta med underlagen, ange det som faktiskt har betalats och läs beslutet innan du går från luckan. Hela förfarandet är inget prov som man måste klara, utan en räkning som ska stämma — och den stämmer om de siffror du tar med dig stämmer.

Matchande bilar i lager

Fler artiklar